Här kommer en sanningens ord om kärlek. Den sårar folk, den gör folk ovänner, den lurar folk, den kan få bästa vänner att hatta varandra, den är med andra ord bland det värsta som finns. Men vi älskar den än då och skulle aldrig kunna leva utan den. är detta inte hemskt? Det som sårar oss så mycket kan samtidigt vara det underbaraste som finns. Men än sak som jag hatar den mest av allt är för att den är orättvis. Varför ge en del för mycket kärlek anda för lite.. detta kan vara jobbigt vad man än får. Att aldrig få kärlek till baka eller alltid få fler en än kärlek tillbaka kan vara jävligt jobbigt. Och när man är i den ena längtar man till den andra. Jag som tillhör den första kategorin skulle göra allt för att två killar skulle gilla mig samtidigt, medans Sandra som har varit i den situationen ett X antal gånger längtade ofta till min situation när det var som värst. Så varför kan inte bara kärleken vara rätt viss och ge alla lagom mycket? Så nu har jag bestämt mig att strejka från denna orättvisa ett tag, och försöka hitta mig själ och bli trygg i det. jag ska inte jaga efter någon bara vara i nuet och trivas som singel. jag skulle ändå så inte ha tid, det vet jag så varför ska jag skaffa mig en pojkvän som jag aldrig skulle ha tid att träffa för? Ne jag har ingen aning. men i och med att kärleken är dum mot mig ska jag strejka ett tag, men får se hur länge jag klarar det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar