grupptryck

Alla säger hela tiden att de inte faller för grupptryck men jag har nu in sett att alla gör det hela tiden, vem man är och vart man än är. Det finns alltid minst en jeten liten del i sig själv som säger "vad tycker de om mig om jag gör så här?" vissa kanske inte ens hör den och i andra är det som ett eko som aldrig tar slut. och detta är det ingen som kan ändra på. det är så helt enkelt och kommer alltid att vara så, så jag kommer inte sitta här och säga sluta göra si och så. Men jag vill varna er för det höga ekot i huvudet när det väl kommer, det är hemsk och det ända som dämpar det är ett le och nicka, le och nicka. För om du tycker som andra så kan de inte tycka illa om dig. Men vad är det jag sitter och skriver? så här kan jag inte skriva strunta i det jag sa och försök alltid att vara dig själv och stå för det du tycker, det vinner i längden det tror jag. För vem kan verkligen veta vad som skulle vinna i längden? att vara säker i sin sak eller att vara en nickedocka? nickedockan står ju bara där och ler och säger ja och blir snart osynlig. medan de som står för det dem säger blir snart för jobbiga och blir lämnad för att inte de andra får tycka något. Ne jag tror inte på någon av de vägarna men det är samtidigt svårt att hitta en väg som går mitt i mellan dem.
Och en sista sak alla blir undermedvetet påverkade av dem man umgås med. ja det ät sant. Om tex en blond "mammas flicka" som alltid är perfekt skulle umgås med personer som är rockare och klär sig i svart och har de varse kropps utsmyckningar skulle tillslut den blonda flickan ha färgat sitt hår svart och börja gå i svarta kläder, utan att hon har gjort ett medvetet val att jag ska bli som dem utan för att hon umgås med dem regelbundet och börjar gilla deras still mer och mer.